Glasögon, igen!!

Jag måste bara få vara lite negativ i detta blogginlägg. Försöker annars inte klaga på andra människor här men nu är det nödvändigt. Vi åkte till ögonläkaren förra veckan och skulle göra en synkoll på Levi, då det har varit hopplöst förut. Läkaren vi haft tidigare skrev ut ögondroppar vi skulle ta i tre dagar innan besöket så vi bara skulle behöva gå in till läkaren och börja med undersökningen o slippa vänta så länge. Levi kämpade med sina droppar, inte populärt, i tre dagar sen bar det av. Väl där har vi fått ny läkare i 70 års åldern. Vi fick först sitta och vänta i 25 min och Levi började tröttna på väntrummet. När vi väl kommer in säger läkaren häpet till mig. -Vilka stora pupiller han har? Ja, han har ju fått ögondroppar i tre dagar, svarade jag. Jag förklarade att han inte har gått att undersöka tidigare, därför dropparna. Hon gör ett försök att undersöka honom men ger upp. -Han är ju omöjlig. Är han sen i utvecklingen eller? Ja, han har ju en cp-skada, svarade jag. Hon kunde ju kollat lite i datorn kanske. -Jaha, då förstår jag varför han är så motsträvig. Ska vi kalla in en sköterska som håller fast honom? Ja, det är väl lika bra, svarade jag. Alternativet var sövning hade den tidigare läkaren sagt så jag tyckte det var värre. Undersökningen sker i panikskrik. Stackars älskade Levi. Du gillar verkligen inte blårockarna! När hon fått gjort sin undersökning säger hon att han ligger på ca 4.0 och behöver därmed glasögon fast mest för sin skelning. Jag frågar vad 4.0 innebär i t.ex. skolan. Kan man se på tavlan osv? Rent allmän fråga. -Det behöver du inte tänka på nu. Du vet ju inte ens om han kommer kunna läsa eller vilken slags skola han kommer gå i. Ut från den undersökningen gick en ledsen och stött mamma. Det kändes som hon kapat benen på mig. Just det ja, han är ju handikappad. Gnugga in det långt in i ryggmärgen på mig, så jag inte glömmer det!! Man får ju ångest för mindre. Dumma tant, eller hur Levi. Vi älskar dig precis så härlig och underbar som du är. Puss på dig Levi.