Dagen du kom till oss!!!

1 ÅR idag. Sång och presenter på sängen. Du hade redan vaknat när vi kom in. Du var inte så bra på att sova räv. Hi hi. I eftermiddag ska vi äta tårta och mysa.

HISTORIK(a year ago): 08.25 beslutas om akut snitt av dr Bejlum. En ganska rak och framåt läkare som kom in i mitt rum och sa med bestämd röst "nu ska den här bebisen ut" Jag blev jätterädd. Ringde Crille o sa att han måste komma in. Johanna kom och passade barnen.
8.32 flyttas jag till operation på förlossningen. Där misstänks att moderkakan håller på att lossna.
8.39 Snittet påbörjas. Jag skakar och är livrädd. Barnmorskan Maria Nordin sitter hos mig och håller min hand. Tror inte på att bedövningen har tagit o säger i lite panik till Maria: det kommer göra ont, det kommer göra ont. Hon var väldigt sansad och lugnade mig. Jag märkte inte när de satte kniven i mig. När Levi skulle pressas ut från det lilla snittet kändes det obehagligt, de bände och drog i magen, det gjorde inte ont men läskigt var det. Jag hörde inget skrik när de tog ut Liten, men de skriker sällan när de är så små sa de. En sköterska kom o frågade om jag ville veta vad det blev. Jag sa att jag vill vänta på Crille. Då säger hon att de jobbar på med "honom" där inne. Jaha då visste jag att det blev en kille. Moderkakan hade börjat lossna så det var väl i grevens tid att Liten kom ut.
Snittet avslutades kl 09.12.
Neoläkaren Peder Helmersson kom in och sa att vi fått en jättefin pojke som vägde 1370g och var 39cm lång. Han mådde under omständigheterna bra och jag skulle komma in till honom så snart de sytt ihop mig.
Crille hann inte in tills Liten föddes men satt och väntade på mig utanför. Jag kördes tillbaka till Antenatalavd. Crille fick lite skumpa och macka med lilla flaggan, inget till mig så klart efter operation. Blev inte så mycket firande vi var mest chockade.
8.44 plockades Liten ut ur Mammis mage med god hjärtfrekvens dock oregelbunden andning och ventileras med Neopuff tills han är 3 min gammal. Apgar på 6-7-8. Liten fick ligga 29 veckor + 2 dagar i Mammis mage. Läggs i cpap men det räcker inte så Liten förbereds för att läggas i respirator. Navelkateter sätts och Liten får 14 ml blod, koksalt och glukos.
Crille och jag får gå in till Liten (jag åkte i sängen då jag fortfarande var bedövad) Han låg där i kuvösen och såg så liten ut. Bröstkorgen såg otäck ut då den åkte ihop när han andades in. Vi blev ledsna men Peder tröstade oss o sa att det är vanligt att prematurer har en mjuk bröstkorg och att det ser värre ut än vad det var.
Vi gick tillbaka till mitt rum när Liten intuberades till respiratorn. Jag flyttades till BB. När vi kom tillbaka till neo hade han flyttats till akutrummet och låg då i respiratorn. Han fick mycket morfin för det gör ont att ha en resp. i halsen. Stackars liten, vi kunde inte fatta det som hände. Va det en mardröm? Vi fick sticka in våra händer och känna på det lilla livet. Endast handpåläggning, vi fick inte klappa el smeka på huden. Det känns inte skönt för en liten prematur.
Läkarna gav Liten en medecin genom respiratorn som skulle hjälpa hans lungor att utvecklas fortare. En dos till under natten så skulle respiratorn tas bort under morgondagen.
Under dagen satt vi mest hos Liten och tittade och kände på underverket. Började pumpa igång mjölken lite smått. Det kom lite råmjölk, kändes bra att kunna ge honom de värdefulla dropparna.