söndag 28 mars 2010

Vår hjälte Johan Robinson!

Vi får nog ta bort insatsen till vagnen nu för du sätter dig upp från rygg nu, Yippi, äntligen, duktig kille. Det kan blir farligt för du häver dig åt sidan om du inte vill sova så nu får det bli fastspänning framåt. Jag känner att du i och för sig är lite för liten för att åka framåt men du har ju broder bredvid o titta på om du känner dig ensam.
Du börjar bli väldigt tuff när du är ute på dina utflykter här hemma. Pappa hittade dig upphasad på en frukostbricka med ben som Colin tagit ut till tvn när han skulle äta frukost. Då blev du rädd och började gny o så klarar du ju inte att ta dig ner själv.
Gröten har du mumsat i dig bra idag och druckit vatten ur flaskan till. Du blir jätteglad när flaskan kommer fram o du tuggar o tuggar på den med ett litet tag emellanåt. Provade med lite välling ikväll o du fick i dig lite grann iallafall, träning följer.

HISTORIK(a year ago): Måste bara höja vår läkare Johan Robinson till skyarna. Vilken människa, att jobba i en sån miljö och ändå vara så positiv, glad och rolig. Han fick oss att skratta varje dag och det gjorde att vi kunde hantera ångesten och rädslan. Tex när vi kom in till Levi o han satt bredvid kuvösen med bruksanvisningen till respiratorn i handen o sa: "det här ser väl förtroendeingivande ut men man kan ju inte kunna allt utantill" o så skrattade han till lite. Vi kände stort förtroende för honom hela tiden. När han talade lyssnade vi. När vi hörde hans röst i korridoren kände både Crille och jag ett lugn inom oss.
Idag vägde du 1685g o är 33 veckor.

Inga kommentarer: